Krossade kistor

Har precis suttit och tittat på uppdrag granskning och känner att jag måste bearbeta vad jag såg innan jag kan somna.

Jag är Kristen och är medlem i Svenska kyrkan men vill inte kalla mig för troende, dock tror jag på människans lika värde och anser att vi ska behandla varandra med respekt, Levande som Död. Vad som händer när vi dör är för mig något av ett mysterium men jag är övertygad om att själen (som är den vi är) lämnar kroppen vilken i sin tur enbart är ett skal men för denna skull ska inte kroppen behandlas hur som helst. De anhöriga som lever vidare måste visas respekt liksom den döde.


I Uppdrag Granskning framkommer det att kistorna, vid gravsättningen på flera håll i landet, krossas. En man/kvinna som tidigare arbetat med gravsättningar intervjuades med förställd röst och vid dennes första gravsättning bad vaktmästaren denne att vända sig bort då synen som komma skall kan vara otäck och stötande och nog var den det. Kistan krossades och kroppen liksom den dödes huvud kunde urskiljas. Att det går till på detta sätt är för mig fruktansvärt, obegripligt, oetiskt och makabert. Då jag anser att kroppen "bara" är ett skal vill jag själv bli kremerad och kanske kan det verka konstigt att jag då brusar upp för denna sak att det bara är detaljer som kyrkofullmäktiges ordförande i Vännäs uttryckte det men nej det anser inte jag. Vad som händer med min kropp när jag dör spelar mig inte så stor roll men för andra kanske detta är jätte betydelsefullt och jag antar att det är det för dom som väljer att jordfästas. Tanken med att begravas i en kista är ju att kroppen ska få vila i frid i ett slags vilorum, inte att kistan ska krossar i spillror och kroppen omslutas med jord, visserligen kommer detta att ske så småningom men då naturligt. Nej, jag tycker att det var obehagligt att se och få reda på att det går till på detta sätt vid många stift i Sverige när de anhöriga inte tittar på. Dessutom betalar man, medlem i Svenska kyrkan eller ej, via skattsedeln en begravningsavgift som ska garantera att vi begravs på ett värdigt sätt.


Hur känner ni inför detta och hur vill du begravas?

Kan vara ett känslomässigt ämne att diskutera men jag tycker att det är intressant att höra vad ni tycker... är ju trots allt några stycken som brukar läsa här och det vore roligt att få till en liten diskussion!


Sov gott


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0