Man...

När jag kikade in hos Lisa förut hade hon
demonstrativt strukit över ett man och skrivit jag i ett inlägg.
Jag vara då bara tvungen att fråga om anledningen var den
som jag trodde och visst var det så!

Det var så roligt att se att någon mer än jag och Sara går runt
och irriterar oss på alla dessa man, och inte blir det bättre av att
det är svårt att lära sig av med.
Det hela började i och med alla uppgifter jag skrivit nu på utbildningen
där vi blivit matade med att ett man (nästan) alltid går att personifiera.
För vår del då framför allt med läraren, eleven författaren osv.
Men det stämmer faktiskt även annars!
Det är mycket lättare att säga man istället för exempelvis jag,
för säger jag jag för mycket så kan jag ju verka egotrippad eller skrytsam
eller ännu värre det kanske är något negativt jag gjort men som även andra
gjort och säger jag då man så blir det ju mer vedertaget och jag blir inte
direkt förknippad med detta... Hänger ni med?

Stå för det ni säger och tycker och försök få bort alla dessa man från
vårt lagom-är-bäst-land!

Vågar jag ens tänka på hur många man jag skrivit i min blogg?

Tack Lisa för att du väckte dessa tankar igen!
Ska försöka bättra mig, var lättare när jag läste ihop med
Sara för då kunde vi på ett kärvänligt sätt vara på varandra när vi sa man!
Saknar dig gumman (- av fler anledningar!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0